Forskning visar att fysisk aktivitet, särskilt pulshöjande träning, har positiva effekter på hjärnan. Vid lätt till måttlig depression är träning lika effektivt som läkemedel och psykoterapi. Vid ångest fungerar träning både direkt – genom att snabbt sänka ångestnivån – och på längre sikt som en del av behandlingen. Träning förbättrar dessutom koncentration och inlärningsförmåga, något som är särskilt relevant vid exempelvis ADHD. Utöver den psykiatriska nyttan finns också en stark evidensbas som visar att fysisk aktivitet förebygger och behandlar flera kroniska sjukdomar, såsom diabetes, hjärt-kärlsjukdom och vissa cancerformer. Samtidigt vet vi att många patienter med depression och ångest har svårt att komma igång med träning, trots att de känner till fördelarna. Det är ofta en direkt konsekvens av tillstånden i sig – med symtom som trötthet, undvikandebeteende och svårigheter att initiera och genomföra aktiviteter. Ett sätt för vården att stötta patienter är att ordinera fysisk aktivitet på recept (FaR). Men tidigare studier visar att sådana recept sällan skrivs ut – och när de väl gör det, är det många patienter som inte kommer igång. Utmaningen gäller inte bara patienter. Många inom vården arbetar under hög belastning och upplever mycket stress. Trots att man vet hur effektivt träning är som skydd mot psykisk ohälsa, kan det vara svårt för personalen att få till tillräckligt med rörelse i vardagen.